tisdag 24 april 2012
Nuvarande pantsystem ett handelshinder
Jag följde med debatten i Ålands lagting angående gränshinder under fredagen och ett nordiskt pantsystem för dryckesemballage diskuterades berömvärt. Några reflektioner ifrån åhörarplats: Miljöminister Carina Aaltonen nämnde att pantsystemet hör till Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall och det stämmer till en del. I direktivet finns inget nämnt om pantsystemet och panten som incitament utan panten har traditioner ca 100 år tillbaka i tiden och således långt innan ens EU var påtänkt. Pantsystemet byggdes upp kring att alla emballage återfylldes, tvättades och korgar användes som transportenheter och de nordiska länderna hade egna lösningar med enbart nationella aktörer dvs protektionismen i allra högsta drag.
Idag ser dryckesmarknaden helt annorlunda ut genom att emballaget är av engångsmodell, materialåtervinning istället för återfyllning och multinationella aktörer istället för nationella. Här har minister Aaltonen helt rätt dvs producenterna eller bryggerierna i dethär fallet har en skyldighet att ta hand om förpackningsmaterialet men inte att bryggerierna är de enda som får administrera ett pantsystem. I USA är det t ex delstaterna som sköter om pantsystemet i de delstater där sådant förekommer. Barbro Sundback nämnde att man bör överlag ändra strukturer för att bli av med gränshinder och det är exakt vad det också handlar om i pantsystemet. En neutral instans på nordisk nivå som administrerar panten, spelreglerna och fördelningen av pantnettot (outtagen pant) och branschen tar hand om själva returmaterialshanteringen (förpackningarna). Arrangemanget medför automatiskt att den nordiska medborgaren kan lyfta ut sin deponering (pant) i vilket land “hen” än befinner sig i Norden och ett gränshinder kan läggas till “högen” avklarade fall.
Pantsystemet gäller inte enbart miljö utan det är också en näringslivsfråga genom att nuvarande pantsystem också är ett handelshinder. Stallhagen kan säkert redogöra för vilka arrangemang och kostnader det medför ifall de skulle lansera en produkt i aluminiumburk i alla nordiska länder idag? Anslutningsavgifter, årsavgifter och säkerheter (enbart i Finland) är höga och det är branschen själva som bestämmer regelverket. Anmärkningsvärt att enbart de största bryggerierna och butikskedjorna får bestämma över vilka regler som gäller för inträde i pantsystemet dvs nyckeln till hela dryckesmarknaden i Norden?
söndag 7 november 2010
Det finländska pantsystemet för aluminiumburkar och PET-flaskor
Suomen Palautuspakkaus Oy (PALPA) har upptagit lån om sammanlagt
25,2 M € (Bokslutet 2009) och det är ju minst sagt anmärkningsvärt? Enligt vd Pasi Nurminen (Hbl) och informationschef Johanna Ljungberg (Radioprogrammet Smältpunkt, 2009) så innehar PALPA all pant som inte har betalats ut dvs det som kallas pantnetto. Johanna poängterade i programmet likson Nurminen att pengarna måste absolut finnas ifall alla opantade burkar/flaskor kommer tillbaks men hon visste ej då det exakta beloppet (ha ha).
Enbart år 2008 så var detta pantnetto drygt 30 M € och hela pantnettot skall röra sig kring minst 70 M €. Varför det är svårt att erhålla exakta uppgifter är därför att finansministeriet har givit PALPA non-profit bolag ställning år 2001 och därefter bokförs panten direkt i balansräkningen (inte via resultaträkningen). Det verkar som om de har ca 100 M € underskott i kassan? Hur har det gått till d v s var finns pengarna?
En av orsakerna är att underlåta att fakturera leverantörerna/bryggerierna hanteringsersättningar (kierrätysmaksu) som skall täcka kostnaderna (största delen ersättningar till bryggerierna och handeln = dem själva) så har bryggerierna (Sinebrychoff, Hartwall och Olvi) använt sig av detta pantöverskott. “Palpan perimät kierrätysmaksut 2010, alle litran pullot 0,015 €, yli litran pullot 0,03 € ja tölkit 0,0082 €”. I o m att dessa intäkter är lägre än de ersättningar som man betalar ut till handeln - hanteringsersättning och bryggerierna - transportersättning så är det budgeterat att inte alla pantar sina burkar/flaskor och när man helt beslutar att lämna bort dem under perioder så äter man ännu mer av pantnettot. Är detta hela förklaringen till likviditetsunderskottet eller finns det flera orsaker? Halva året 2006, hela 2007 och delar av 2008 lämnade PALPA hanteringsersättningarna ofakturerade. Svårt för mig/oss att få exakta uppgifter iom att många inte vågar kommunicera med undertecknad.
I praktiken betyder det att ju sämre återvinningsgrad desto bättre business för bryggerierna och övriga leverantörer? Minst sagt bakvänd stimulering, eller hur? Enligt Nurminen är den inhemska konsumenten fiffig men nu har PALPA och dess ägare “pissat” dessa fiffiga konsumenter i linsen och “lånat” deras pengar som de själva har sagt att skall finnas som reserv eller användas till att ta hand om de burkar/flaskor som finns ute i naturen eller belastar den allmänna avfallshanteringen.
Gott folk, såhär fungerar pantsystemet och PALPA i Finland idag och märkväl att en av ägarna är det statligt ägda Alko samt att miljöministeriet skall övervaka verksamhetem?
25,2 M € (Bokslutet 2009) och det är ju minst sagt anmärkningsvärt? Enligt vd Pasi Nurminen (Hbl) och informationschef Johanna Ljungberg (Radioprogrammet Smältpunkt, 2009) så innehar PALPA all pant som inte har betalats ut dvs det som kallas pantnetto. Johanna poängterade i programmet likson Nurminen att pengarna måste absolut finnas ifall alla opantade burkar/flaskor kommer tillbaks men hon visste ej då det exakta beloppet (ha ha).
Enbart år 2008 så var detta pantnetto drygt 30 M € och hela pantnettot skall röra sig kring minst 70 M €. Varför det är svårt att erhålla exakta uppgifter är därför att finansministeriet har givit PALPA non-profit bolag ställning år 2001 och därefter bokförs panten direkt i balansräkningen (inte via resultaträkningen). Det verkar som om de har ca 100 M € underskott i kassan? Hur har det gått till d v s var finns pengarna?
En av orsakerna är att underlåta att fakturera leverantörerna/bryggerierna hanteringsersättningar (kierrätysmaksu) som skall täcka kostnaderna (största delen ersättningar till bryggerierna och handeln = dem själva) så har bryggerierna (Sinebrychoff, Hartwall och Olvi) använt sig av detta pantöverskott. “Palpan perimät kierrätysmaksut 2010, alle litran pullot 0,015 €, yli litran pullot 0,03 € ja tölkit 0,0082 €”. I o m att dessa intäkter är lägre än de ersättningar som man betalar ut till handeln - hanteringsersättning och bryggerierna - transportersättning så är det budgeterat att inte alla pantar sina burkar/flaskor och när man helt beslutar att lämna bort dem under perioder så äter man ännu mer av pantnettot. Är detta hela förklaringen till likviditetsunderskottet eller finns det flera orsaker? Halva året 2006, hela 2007 och delar av 2008 lämnade PALPA hanteringsersättningarna ofakturerade. Svårt för mig/oss att få exakta uppgifter iom att många inte vågar kommunicera med undertecknad.
I praktiken betyder det att ju sämre återvinningsgrad desto bättre business för bryggerierna och övriga leverantörer? Minst sagt bakvänd stimulering, eller hur? Enligt Nurminen är den inhemska konsumenten fiffig men nu har PALPA och dess ägare “pissat” dessa fiffiga konsumenter i linsen och “lånat” deras pengar som de själva har sagt att skall finnas som reserv eller användas till att ta hand om de burkar/flaskor som finns ute i naturen eller belastar den allmänna avfallshanteringen.
Gott folk, såhär fungerar pantsystemet och PALPA i Finland idag och märkväl att en av ägarna är det statligt ägda Alko samt att miljöministeriet skall övervaka verksamhetem?
fredag 24 september 2010
onsdag 22 september 2010
Insändare lokalt på Åland
Jag har glädjande kunnat konstatera att Kantarellen (tidningsannons) har gått med i Producentansvar Åland Ab (Proans) och det torde väl gälla alla företag som tillhör Wiklöf Holding koncernen och däri har den största producenten av förpackningsmaterial tagit sitt ansvar. Nu borde det finnas goda möjligheter att göra något vettigt på Åland både gällande insamlingen men även om vad vi själva kan utveckla och förädla m m angående hanteringen av konsumentförpackningar. Det borde även finnas möjligheter till direkta kostnadsinbesparingar, intäkter och nya affärsmöjligheter för alla intressenter ifall man koncentrerar sig på möjligheterna och inte enbart fokuserar på eventuella problem och kostnader i initialstadiet.
LR skulle uppgöra en flödesschema över varor och material som importeras/konsumeras alt blir avfall/material på Åland innan de skulle uppgöra avfallsplanen men jag har i varje fall inte sett till ett sådant? Jag anser att det är nödvändigt att den uppgörs så att alla berörda parter skulle få klart för sig materialflödena och vart det betalas avgifter och var det uppkommer kostnader/intäkter i kedjan. Finns det ingen grundfakta att ta ställning till så är det ju näst intill omöjligt att bygga upp system/organisationer för hantering och administration av avfallet som dessutom skall uppfylla EU-direktiv och nationell- och åländsk lagstifning. Är det kommunerna, PROANS, Agenda 21 eller någon annan som borde agera och se till att det blir gjort?
På tal om förädling av avfall/material så har ett intressant företag gått in i företagsinkubatorn Växthuset nämligen CleanGas International Ltd Ab. “CleanGas arbetar på att förverkliga ett koncept med pyrolysteknik för utvinning av dieselolja ur åländskt avfall” står det på ÅTC:s hemsida och de ingår i Landskapsregeringens CleanTech satsning. Om jag har uppfattat saken rätt så är det intresserade av att ta hand om alla plastförpackningar bl a och det är ju ypperligt i o m att det är den fraktionen som varit svårast att samla in och hitta vettiga lösningar för användande av materialet. Importörer/producenter och Proans här har ni ett företag som ni absolut borde stämma träff med samt ytterst noga lyssna på deras affärside för det kan innebära bl a pengar och kostnadsinbesparingar för alla inblandade.
För att vi skall uppnå en fungerande avfallshantering och rättvis avgiftsfördelning så måste någon få stopp på ångvälten ÅPAB som varken har uppdragsgivare eller följer EU-direktiv och lag på allt de gör. Ägare, styrelsemedlemmar eller operativa ledningen nu måste ni agera för ni kan inte fortsätta år ut och in med att fakturera MISE och indirekt MISE:s kunder för er verksamhet för till stora delar har de inget med den att göra utan det är helt andra aktörer som skall stå för verksamhetens eventuella kostnader.
Den finländske näringsministern Mauri Pekkarinen gav ett pressmeddelande den 3.9 med rubriken att avfallets nyttograd måste höjas radikalt i landet. Han säger bl a att alla stenar måste vändas och nya infallsvinklar in i dagens avfallshantering för att den vägen hitta på nya och effektivare sätt att sköta om det hela än vad vi gör idag. Här har Åland en ypperlig chans att visa framfötterna som t ex testområde för det är betydligt enklare att testa och piloterna nya saker/system här än i t ex Finland. Det har i åratal pratas om att Åland skall bli testområde inom den ena och andra men hittills har det enbart varit visioner så är det inte dags nu att sätta planerna ikraft och verkligen göra något för det finns flera aktörer som är intresserade av att komma hit?
Krister A. Martell
Pressmeddelandet på finska
LR skulle uppgöra en flödesschema över varor och material som importeras/konsumeras alt blir avfall/material på Åland innan de skulle uppgöra avfallsplanen men jag har i varje fall inte sett till ett sådant? Jag anser att det är nödvändigt att den uppgörs så att alla berörda parter skulle få klart för sig materialflödena och vart det betalas avgifter och var det uppkommer kostnader/intäkter i kedjan. Finns det ingen grundfakta att ta ställning till så är det ju näst intill omöjligt att bygga upp system/organisationer för hantering och administration av avfallet som dessutom skall uppfylla EU-direktiv och nationell- och åländsk lagstifning. Är det kommunerna, PROANS, Agenda 21 eller någon annan som borde agera och se till att det blir gjort?
På tal om förädling av avfall/material så har ett intressant företag gått in i företagsinkubatorn Växthuset nämligen CleanGas International Ltd Ab. “CleanGas arbetar på att förverkliga ett koncept med pyrolysteknik för utvinning av dieselolja ur åländskt avfall” står det på ÅTC:s hemsida och de ingår i Landskapsregeringens CleanTech satsning. Om jag har uppfattat saken rätt så är det intresserade av att ta hand om alla plastförpackningar bl a och det är ju ypperligt i o m att det är den fraktionen som varit svårast att samla in och hitta vettiga lösningar för användande av materialet. Importörer/producenter och Proans här har ni ett företag som ni absolut borde stämma träff med samt ytterst noga lyssna på deras affärside för det kan innebära bl a pengar och kostnadsinbesparingar för alla inblandade.
För att vi skall uppnå en fungerande avfallshantering och rättvis avgiftsfördelning så måste någon få stopp på ångvälten ÅPAB som varken har uppdragsgivare eller följer EU-direktiv och lag på allt de gör. Ägare, styrelsemedlemmar eller operativa ledningen nu måste ni agera för ni kan inte fortsätta år ut och in med att fakturera MISE och indirekt MISE:s kunder för er verksamhet för till stora delar har de inget med den att göra utan det är helt andra aktörer som skall stå för verksamhetens eventuella kostnader.
Den finländske näringsministern Mauri Pekkarinen gav ett pressmeddelande den 3.9 med rubriken att avfallets nyttograd måste höjas radikalt i landet. Han säger bl a att alla stenar måste vändas och nya infallsvinklar in i dagens avfallshantering för att den vägen hitta på nya och effektivare sätt att sköta om det hela än vad vi gör idag. Här har Åland en ypperlig chans att visa framfötterna som t ex testområde för det är betydligt enklare att testa och piloterna nya saker/system här än i t ex Finland. Det har i åratal pratas om att Åland skall bli testområde inom den ena och andra men hittills har det enbart varit visioner så är det inte dags nu att sätta planerna ikraft och verkligen göra något för det finns flera aktörer som är intresserade av att komma hit?
Krister A. Martell
Pressmeddelandet på finska
onsdag 18 augusti 2010
Pressmeddelande
Vi gav ett pressmeddelande igår på finska och det kan Ni läsa om Ni går på länken Suomeksi, uppe till höger.
Jag länkar till Nya Ålands artikel om ärendet.
Ålandstidningens artikel.
I vems ärende gjorde miljörådet Pahkala sitt utlåtande?
Han har medvetet vilselett tingsrätten, helt klart
Miljöministeriet är den instans som skall övervaka PALPA:s verksamhet och därför är ju utlåtandet ännu märkligare, eller hur?
Det är inte enda slaget under bältet som PALPA har presenterat utan det finns många och vi skulle vilja börja diskutera själva sakfrågan nu och inte enbart deras oärliga försök att förflytta fokus men de verkar inte vilja ta den diskussionen, varför månntro?
Riksdagens justitieombudsmans kansli
Jag länkar till Nya Ålands artikel om ärendet.
Ålandstidningens artikel.
I vems ärende gjorde miljörådet Pahkala sitt utlåtande?
Han har medvetet vilselett tingsrätten, helt klart
Miljöministeriet är den instans som skall övervaka PALPA:s verksamhet och därför är ju utlåtandet ännu märkligare, eller hur?
Det är inte enda slaget under bältet som PALPA har presenterat utan det finns många och vi skulle vilja börja diskutera själva sakfrågan nu och inte enbart deras oärliga försök att förflytta fokus men de verkar inte vilja ta den diskussionen, varför månntro?
Riksdagens justitieombudsmans kansli
lördag 8 maj 2010
Respons på pantutredning Nordiska Ministerrådet
Nordiskt Gränshinderforum/Nordiska Ministerrådet
Ordförande Ole Norrback
Som initiativtagare till ett nordiskt clearingsystem för panträtter har Retpack Ab erbjudits att kommentera Jan Rehnbergs utredning.
Förutsättningar
I rapporten, punkt 1.2 Utredningsuppdrag, framkommer att Rehnberg tidigare varit VD för Returpack Svenska Ab. På NMR:s direkta fråga angående valet av utredare svarade vi att det inte är rimligt att kräva att Rehnberg ska förorda en avveckling av sin tidigare arbetsgivare om utredningen så utvisar.
När man läser rapporten och ser vem som tillåtits resp förhindrats att yttra sig i frågan ser man också att våra farhågor besannats.
Utredningsuppdrag
Trots en god ansats och ett gott förarbete i form av Kommerskollegiets rapport, undviker utredaren att behandla den centrala frågan.
Kan man undanröja de gränshandelshinder som de befintliga returhanterings-organisationerna har skapat?
Slutsats
Även om utredningens frågeställning missade målet blev rapportens svar ett rungande nej.
Vi instämmer dock helt och fullt i Rehnbergs och returorganisationernas slutsats. Gränshandelshindren kan inte avlägsnas så länge de nationella retursystemen administreras av befintliga aktörer.
Förslag till åtgärder
Genom att låta branschen utreda sig själva har man förslösat 1 år och en inte oansenlig mängd skattemedel. Slutdestinationen är densamma som resans startpunkt. Kommersekollegiets slutsats kvarstår:
- Man efterlyser en neutral organisation för hantering av nordisk panträtt.
- Man önskar en opartisk utredning över förutsättningarna för ett sådant system.
Genom att ersätta de nationella organisationerna med ett Nordiskt Clearinghouse tar man ett helhetsgrepp på de befintliga bristerna i administrationen. Det låter sig göras till och med kostnadsneutralt i jämförelse med nuvarande arbetssätt.
Det här betyder inte att man på något sätt skulle ändra på den nuvarande fysiska hanteringen av returemballage i resp land. Varför nedmontera något som fungerar tillfredsställande.
Retpack Ab erbjuder ett färdigt koncept genom sitt patenterade clearingsystem för att skapa förutsättningar för en sådan organisation.
Vi föreslår dessutom att organisationens hemort blir Åland eftersom landskapets skattemässiga status löser mervärdesskatteproblematiken utan ingrepp i de nationella lagstiftningarna.
Med Vänlig Hälsning
Retpack Ab
Krister A Martell
Ordförande Ole Norrback
Som initiativtagare till ett nordiskt clearingsystem för panträtter har Retpack Ab erbjudits att kommentera Jan Rehnbergs utredning.
Förutsättningar
I rapporten, punkt 1.2 Utredningsuppdrag, framkommer att Rehnberg tidigare varit VD för Returpack Svenska Ab. På NMR:s direkta fråga angående valet av utredare svarade vi att det inte är rimligt att kräva att Rehnberg ska förorda en avveckling av sin tidigare arbetsgivare om utredningen så utvisar.
När man läser rapporten och ser vem som tillåtits resp förhindrats att yttra sig i frågan ser man också att våra farhågor besannats.
Utredningsuppdrag
Trots en god ansats och ett gott förarbete i form av Kommerskollegiets rapport, undviker utredaren att behandla den centrala frågan.
Kan man undanröja de gränshandelshinder som de befintliga returhanterings-organisationerna har skapat?
Slutsats
Även om utredningens frågeställning missade målet blev rapportens svar ett rungande nej.
Vi instämmer dock helt och fullt i Rehnbergs och returorganisationernas slutsats. Gränshandelshindren kan inte avlägsnas så länge de nationella retursystemen administreras av befintliga aktörer.
Förslag till åtgärder
Genom att låta branschen utreda sig själva har man förslösat 1 år och en inte oansenlig mängd skattemedel. Slutdestinationen är densamma som resans startpunkt. Kommersekollegiets slutsats kvarstår:
- Man efterlyser en neutral organisation för hantering av nordisk panträtt.
- Man önskar en opartisk utredning över förutsättningarna för ett sådant system.
Genom att ersätta de nationella organisationerna med ett Nordiskt Clearinghouse tar man ett helhetsgrepp på de befintliga bristerna i administrationen. Det låter sig göras till och med kostnadsneutralt i jämförelse med nuvarande arbetssätt.
Det här betyder inte att man på något sätt skulle ändra på den nuvarande fysiska hanteringen av returemballage i resp land. Varför nedmontera något som fungerar tillfredsställande.
Retpack Ab erbjuder ett färdigt koncept genom sitt patenterade clearingsystem för att skapa förutsättningar för en sådan organisation.
Vi föreslår dessutom att organisationens hemort blir Åland eftersom landskapets skattemässiga status löser mervärdesskatteproblematiken utan ingrepp i de nationella lagstiftningarna.
Med Vänlig Hälsning
Retpack Ab
Krister A Martell
fredag 23 april 2010
Insändare
Palpas vd Pasi Nurminen säger i Huvudstadsbladet (19.4 s 4) att de innehar en pantbank och det stämmer kruxet är bara det att ägarna har tömt pantbanken på dess tillgångar. Omsättningen år 2008 var 37 M€ och materialförsäljning 10 M€ betyder att de har lyft ner 27 M€ av pantnettot till resultaträkningen för att täcka kostnaderna. Enligt 2007 års bokslut så är 90 % av kostnaderna transport- och hanteringsersättningar som betalas ut till ägarna av Palpa. Kostnaderna år 2008 är 34 M € d v s ca 30 M € har utbetalats till ägarna och däri så finns ej dessa pengar i någon pantbank som Nurminen påstår. Bryggerierna innehar ett producentansvar för förpackningarna som säger att de skall stå för insamling, hantering samt bekosta det hela men man kan fråga sig att är det producenten, konsumenten eller samhället som är betalare? Finansministeriet, nu när PALPA har en pantbank så borde även panten hanteras som en deponering och inte som en försäljning d v s panten skall inte innehålla mervärdesskatt. Jag har tre gånger kontaktat ministeriet och påpekat detta för döva öron men nu har branschen själva sagt att det är som jag påpekat så behovet till förändring finns uppenbart.
När bryggerierna för ca 100 år sedan började ta tillbaka och återfylla flaskor så var nog tanken att spara på resurser och materialslöseri var inte accepterat. I USA har man förstått att pantsystemet felanvänt kan förstöra bl a fri konkurrens och därför administreras systemet där av staten-delstaterna men här i Norden har man gett det hela till branschen. En aktör meddelade detta faktum till Sveriges handelsministerium i början av 2000-talet och de igen gav Kommerskollegiet i uppdrag att utreda pantsystemet och det hela slutade i rapporten “Samordna retursystemen för dryckesförpackningar inom EU/EES”. Rapporten ligger nu som grund för den utredning som Nordiska Ministerrådet - Nordiskt Gränshinderforum har gjort under ca 1 års tid och som nu är ute på remiss i de nordiska länderna. I rapporten efterlyser man ett nytt nordiskt “PALPA” som skulle vara en neutral instans för att sköta pantsystemet för hela norden men i fortsättningen för hela EU-området. Nu är det upp till politikerna om man vågar ta itu med dethär och verkligen se till att öppna pantsystemet eller om utredningen blir en skrivbordsprodukt som en i mängden? Konsumenten skulle erhålla ett bredare och billigare utbud av produkter d v s det som Finlands folk blev lovade när vi röstade JA till EU, är det dags nu politiker och infria något av dessa löften?
Bilar, elektronik, förpackningar, batterier, papper och däck är underkastade producentansvar och i försäljningspriset finns inbakat återvinningsavgifter. Producenterna har bildat en massa organisationer för att hantera dethär och alla har en sak gemensamt d v s de har pengar som är insamlade av konsumenterna. Återvinningsavgiften skall användas till att finansiera insamling och hantering av materialet när det kommer som retur och konsumenten skall inte behöva betala det flera gånger. I Finland är dessa organisationer mycket slutna instanser/sällskap och det är ytterst svårt att erhålla uppgifter om vad de egentligen håller på med och betalar de verkligen för det de är till för?
Undertecknad har utvecklat ett systemupplägg som möjliggör uppföljning i realtid för all slags returmaterial och alla intressenter skulle erhålla kostnadsinbesparingar av stora mått. Kostnadsinbesparingar vill väl alla ha trodde även jag men jag förstod inte att genom att lägga hanteringen under kontroll så kommer det även fram sanningen om vad som egentligen händer i retursystemen. I dryckesbranschen så vill man inte ge insyn till någon utan de försvarar sitt ´revir med alla medel och det har vi minsann fått smaka på.
Pantsystemet är rätt använt och administrerat ett ypperligt sätt att ta tillvara material och den vägen måna om miljön. Jag har inget intresse av att köra ner pantsystemet som jag även har blivit beskylld för utan jag tycker det är bra men systemet behöver definitivt en uppdatering till version 2.0.
Här finns pantnetto uträkningen för år 2008. PALPAs anmälning till myndigheterna över returneringen 2009, kolla in blanketten ICT anno 2010 i Finland.
När bryggerierna för ca 100 år sedan började ta tillbaka och återfylla flaskor så var nog tanken att spara på resurser och materialslöseri var inte accepterat. I USA har man förstått att pantsystemet felanvänt kan förstöra bl a fri konkurrens och därför administreras systemet där av staten-delstaterna men här i Norden har man gett det hela till branschen. En aktör meddelade detta faktum till Sveriges handelsministerium i början av 2000-talet och de igen gav Kommerskollegiet i uppdrag att utreda pantsystemet och det hela slutade i rapporten “Samordna retursystemen för dryckesförpackningar inom EU/EES”. Rapporten ligger nu som grund för den utredning som Nordiska Ministerrådet - Nordiskt Gränshinderforum har gjort under ca 1 års tid och som nu är ute på remiss i de nordiska länderna. I rapporten efterlyser man ett nytt nordiskt “PALPA” som skulle vara en neutral instans för att sköta pantsystemet för hela norden men i fortsättningen för hela EU-området. Nu är det upp till politikerna om man vågar ta itu med dethär och verkligen se till att öppna pantsystemet eller om utredningen blir en skrivbordsprodukt som en i mängden? Konsumenten skulle erhålla ett bredare och billigare utbud av produkter d v s det som Finlands folk blev lovade när vi röstade JA till EU, är det dags nu politiker och infria något av dessa löften?
Bilar, elektronik, förpackningar, batterier, papper och däck är underkastade producentansvar och i försäljningspriset finns inbakat återvinningsavgifter. Producenterna har bildat en massa organisationer för att hantera dethär och alla har en sak gemensamt d v s de har pengar som är insamlade av konsumenterna. Återvinningsavgiften skall användas till att finansiera insamling och hantering av materialet när det kommer som retur och konsumenten skall inte behöva betala det flera gånger. I Finland är dessa organisationer mycket slutna instanser/sällskap och det är ytterst svårt att erhålla uppgifter om vad de egentligen håller på med och betalar de verkligen för det de är till för?
Undertecknad har utvecklat ett systemupplägg som möjliggör uppföljning i realtid för all slags returmaterial och alla intressenter skulle erhålla kostnadsinbesparingar av stora mått. Kostnadsinbesparingar vill väl alla ha trodde även jag men jag förstod inte att genom att lägga hanteringen under kontroll så kommer det även fram sanningen om vad som egentligen händer i retursystemen. I dryckesbranschen så vill man inte ge insyn till någon utan de försvarar sitt ´revir med alla medel och det har vi minsann fått smaka på.
Pantsystemet är rätt använt och administrerat ett ypperligt sätt att ta tillvara material och den vägen måna om miljön. Jag har inget intresse av att köra ner pantsystemet som jag även har blivit beskylld för utan jag tycker det är bra men systemet behöver definitivt en uppdatering till version 2.0.
Här finns pantnetto uträkningen för år 2008. PALPAs anmälning till myndigheterna över returneringen 2009, kolla in blanketten ICT anno 2010 i Finland.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)